Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
full ömhet mot honom, som nu inträdde. Med ett
rop af snyftande lycka gled hon viljelöst in i hans
famn...
Men då han lyfte upp hennes hufvud från sitt
bröst och såg in i hennes ögon, fattades hon af
blygsel öfver sitt moderskap. Det kom svalka i
hennes blod. Eros tystnade — nu kunde pliktens
karga röst göra sig hörd.
Agda slet sig loss.
»Gå din väg!» utbrast hon. »Gå! Jag vill
inte ha något med dig att göra. Det ä’ slut oss
emellan. Tag din ring och gå!»
Det tvekande uttryck, Oskar Vrets anlete burit,
innan han öppnat dörren till sin fästmös rum och
med en blick h unnit öfvertyga sig om att hon var
helt hans, återkom nu förstärkt i så hög grad, att
det blef till tafatthet. Dröjande gick han efter
henne till by rån. Hon hade dragit ut spegellådan,
i hvilken hon nervöst ref omkring, letande efter
ringen. Han försökte lägga armen om hennes lif,
men hon värjde sig.
»Hvad ä’ du arg på mig för?» sade han. »Inte
kunde jag hjälpa, att en fyllkäring kom och var
galen på oss. Det ä’ väl i stället jag, som borde
vara arg på dig, som rände din väg och lät mig
stå där.»
»Jag vet allt», s varade Agda. Hennes röst var
lägre än vanligt men hade en hård metallklang.
»Hvad vet du, om jag får lof att fråga?»
»Att du bott ihop med henne, vi mötte, och h ar
barn med henne nu. Du har öfvergifvit henne.
Du har bedragit oss båda.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
