Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
finge den lyckan? »Det skall aldrig fara illa, så
vidt på mig beror», sade hon sig själf. »Jag ska’
arbeta och dra’ försorg om det själf och aldrig
tigga någon om hjälp.»
Dagen därpå fann fru Hult en enkel prydnads-
söm på halsremsan till en liten skjorta. Hon blef
mycket förvånad, ty dittills hade Agda slafviskt
följt moderns anvisningar om syarbetet, aldrig
utan tillsägelse sytt ett enda stygn eller synat de
små plaggen.
Oskar Vret fullföljde sin hotelse att aldrig åter-
komma. Men Agdas hjärta hade följt med honom
— ständigt. På hennes dörr fanns en breflåda.
Ingen skulle kunna märka ett spår af intresse i den
blick, hon fäste på denna hvarje gång, hon gick
igenom dörren. Likväl var det henne alltid en
bitter missräkning att blott se den blanka plåten
genom lådans galler. Såg hon brefbäraren gå öf-
ver gården, fick hon en stark sveda i bröstet af den
spänning, hvarunder hon lyssnade efter hans steg.
»En enda rad blott»! ropade hennes hjärta. »Ett
par ord! Ett vykort utan minsta hälsning, blott
hans hand röjde sig i adressens skrift! Hans äl-
skade hand...!»
Hennes längtan uppfylldes aldrig.
Sent en afton sade fru Hult:
»Som du vet, Agda, ska’ jag tvätta i morgon.
Jag har inte tid att laga någon mat då. Jag har
så mycket att sköta, och jag får ha tvättstugan
bara en dag. Du får steka upp litet potatis själf
åt dig och koka dig kaffe. Och låt mig få en
kopp med, innan du går till ditt arbete. Det blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
