Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
upp skulle han, men hunnen halfvägs uppför den
andra, vände han och gick ned. »Man skall rygga
för mig®, t änkte han. Skrika, slå igen dörren, reg-
la...» Och nedkommen i porthvalfvet, ställde han
sig nära utgången, stirrade på väggen, hvars rapp-
ning var afrifven i stora flak.
Plötsligt fick han syn på en liten pojke i sjö-
mansblus, som med vidöppna blå ögon betraktade
honom. Han kände ett ögonblickligt välbehag öf-
ver barnets öppna blick, men misstron höll sig ge-
nast framme. Han hade dock icke hunnit forma
en tanke, förrän någo* hände. En pojkunge hängde
honom om halsen, en liten kind pressades mot hans,
och porthvalfvet ekade af lyckliga rop:
»Farbror Rönn! Farbror Rönn! O, hvad jag
är glad ! Så lifvadt ! O, så skojigt !»
Olof Rönn kände icke igen pojken med det-
samma, likväl tryckte han honom så fast i sin famn,
som om det gällt att behålla honom för alltid. En
lång suck genmbäfvade hans bröst, hans leende
var likt ett barns, när det klarnar upp efter gråt,
och han följde villigt den lille, som ledde honom.
Men då han fördes förbi trappuppgången och öfver
gården, frågade han tvekande:
»Ska’ vi inte gå upp till er, Jerker, gossen?»
»Jo då», svarade Jerker. »Vi ha flyttat sen far-
bror reste, för pappa har varit så väldigt sjuk. Då
kunde vi inte förtjäna ett enda dugg. Och så har
jag fått en liten syster, och min lille b ror, han har
dött från oss.»
Fyra trappor i höjden — sen stannade Jerker
och ringde. Olof hörde snabba steg närma sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
