Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
So
slutade strax nedom armbågarna, och det trådslitna
tyget lät en stor del af hans spensliga bröst bli
synligt. — »En skarf här och två där och en lapp
vid halslinningen», tänkte mamma Månsson — »så
kan han ha den ännu en tid, och se’n får väl S ven
ärfva. » Men så mindes hon med ens, hvarför hon
stod där, och gaf far ett snabbt, ängsligt ögonkast.
»Han är så stor och förståndig, så han reder sig
kanske bäst», sade denne långsamt och tvekande.
Mor uppfattade inte alls, att fars röst riktigt
bad att blifva motsagd. Hon blef eld och låg or.
»Hjalmar! Ta’ Hjalmar ifrån mig? Hvad tän-
ker du på ? Honom, som vi längtade så efter ? Du
var ju alldeles tokig af glädje, då han kom och v ar
så rar. Minns du, hur du gick och köpte massor af
saker åt honom och kom hem med kängor åt det
stackars pyret, när han var bara fjorton da’r? Och
nu vill du skänka bort honom. Har du då inget
hjärta?»
Jo, det syntes tydligt, att far icke var utan, men
mor fortsatte likafullt, fast med allt mjukare
stämma :
»Ack, du vet inte, du, den förstfödde, den som
kommer midt i ens unga lycka, som gör en så hä-
pen, så glad och så viktig, som man pratar med och
smeker, där man tror hans lilla hufvud gömmes rätt
under ens hjärta. För se!» sade mor undervisan-
de, »man tänker sig alltid pyret som fullgånget och
rart på alla sätt, om ock ens förstånd säger, att det
inte är större än ens lillfinger. Och sedan . . . då
man ändtligen har honom vid sitt bröst, och något
så underbart ljufligt fyller en, så att man liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
