Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Hon är förfärligt ostyrig. Du skämmer också bort
henne öfver alla gränser. Hon behöfver komma
bort.»
Men mor Märtas litania förklingade ohörd, så
försänkt var far i åskådan af sin skatt. Och det
bief en dryg stund öfrig för henne, som hon an-
vände till eftertanke. Alla Majkens otaliga för-
argelseväckande upptåg, trätorna med grannar och
fränder, hon haft för hennes skull, envisheten, trot-
set och den otroliga förmågan att slita och smutsa
ned, som hon besatt, allt detta radade upp sig för
hennes minne.
»Hur det barnet tyranniserade alla — och hon
förstod att göra sig älskad ... !
» Hon måste le,
hon mindes en gammal historia.
»Ja, ja», sade hon plötsligt till far, som höll på
att länsa Majkens hand, »inte behöfver hon din
hjälp mot bröderna. Annars lofvade du försvara
henne, som du väl minns.»
»Nej, hur var det?»
»Jo, när hon nyss var född och du svarade
syster min, som sa’: ’O, det är en flicka ! Stackars
hon, som får tre stora bröder att reda sig mot !’ —
Å, ingen fara med det! Henne skall jag försvara
med näfvarna.»
Mor Märta fick ett vänskapligt nyp i veka lifvet,
som så när kommit henne att tappa lampan, och
båda logo mot hvanandra. Men så fick hon tag i
sin första tanketråd.
»Hon är en riktig vildinna och behöfver komma
bort. Hvad tycker du? Man kunde ju ta’ hem
henne, o m . . . »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
