Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 2 1
misshandlas hennes finhylta muskler löpte, öfver
markens späda grönska svallade hennes hår, glän-
sande rödt och helt obetäckt, ty matroshatten med
spännet af simili hade af vinden slungats ned om
hennes fötter och gjorde nu sitt bästa att mot kul-
lens fördjupning visa, hur små och högvristade dessa
voro. Hon låg på sidan med båda händerna un-
der den finformade ansiktsovalen, som skuggades
af ovanligt långa guldgula ögonfransar; munnen,
fyllig och lätt bågad, var halföppen som ett kys-
sande barns ja, med få ord: det uttryck, som
präglade hennes slumrande drag, var lika oskulds-
rent som någon tillbedjande ängels å en altartafla.
En mörk vinterkappa framhöll godt hennes smidiga
lif och barmens väl yppiga hvälfning, medan ytter-
klädningen, skrynklig och med sin skoning styf af
gatsmuts, icke alls lät lemmarnas konturer komma
till sin rätt men i gengäld visade underkjolens
kornblå våder och gula bandpynt. öfver henne
hvälfde sig en kyligt blå himmel, och omkring henne
breddes gröna vidder med spelande dagrar och en
yrvaken djurbefolkning, som fladdrade och kröp
öfver hennes hårs guldröda trassel; men djärfvare
än någon annan slingrade sig en jordfärgad mask
öfver tinningens lena hud och slog sig till ro, nju-
tande af värmen, på den jämnt arbetande pulsen
under hennes öra.
Allt detta gjorde dock icke ringaste intryck på
Janssons förorättade kamrat, Bring. Men just
som dennes hand närmade sig kvinnans skuldra,
slog ett allt starkare tilltagande sorl mot hans ör-
hinna och gjorde, att han samtidigt med Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
