Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
det vida mer hoppfullhet än jämmer i hennes ton
och i syskonens — ty alla instämde — ja, till och
med i mors, fast hon måste svara:
»Kära barn, jag har inte en smula att ge er.
Hur ska’ vi nu bära oss åt?» Hon såg vädjande
på far.
Till svar stack denne handen i byxfickan och
håfvade upp en blank tvåkrona och en dito femtio-
öring, och båda lät han göra en ringdans på bordet
till sin familjs synnerliga förnöjelse. Men mor
gjorde stora ögon.
»Har du förtjänat så mycket?» frågade hon.
Det var emellertid omöjligt för henne att upp-
fatta fars förklaring, ty fem ifriga barnröster gjorde
samtidigt förslag om matsedeln för dagen, och
lillan, som bara hade små skrik och skratt ännu till
uttrycksmedel, gjorde äfven sitt bästa i konserten.
Men när mor afklippte de många: Köp det, mam-
ma ! Snälla mamma, köp det...! med att föreslå
köttsoppa, så antogs förslaget enhälligt men med
mycken anhållan om mycket klimp, rötter och po-
tatis. Och när mor sedan skickat Frida efter för
tjugofem öre franska bröd, for hon med en fuk-
tig handdukssnibb öfver sitt ansikte, slätade håret
och begaf sig af för att göra underverk på torget
med sina silfverslantar. Men far satte sig att lappa
sina skor, och det var inte utan, att han drömde
storhetsdrömmar om nya sådana icke bara åt sig
själf utan åt hela familjen. Dock fördes han snart
in i verkligheten igen af Frida, som bad honom
taga skopliggen från bordet, hon skulle nämligen
duka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
