Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
sorg, något som det inte behöfts stor möda att förmå
den sistnämndas mor att omtala. Meddelsam var
hon äfven, ty samma vackra eftermiddag satt en
annan af husets fruar i det Lundbergska köket,
som sken af blankskurad koppar och doftade af
ångande java, lyssnande till historien om den efter-
längtade hvita bruddräkten. Naturligtvis fann man
Esters sorg oförnuftig, men man tyckte dock, att
det var stor synd om henne, ty Ester Lind var icke
bara en drömflicka utan en god och älsklig kvinna,
alltid redo att bistå, där hjälp behöfdes. Och där-
af kom det sig nog, att äfven den knarrigaste gam-
ling, den gnälligaste gammelmor i den stora arbe-
tarkasernen icke kunde undgå att vekna, plira eller
nicka helt vänligt, när de mötte blicken ur de ömma
flickögonen.
Ja, hon var afhållen, den lilla arbeterskan, men
helt nära henne fanns en prinsessa, som regerade
oinskränkt och var afgudad. Och hon var ett sol-
sken och en tvärsäker skälmunge, åt hvars dansan-
de, knubbiga ben strumpeband voro en förfelad
uppfinning. Det kunde hända duktiga, sträfsam-
ma dagsverkare att vid åsynen af de ringlande
spånen alldeles glömma arbetet vid såg och hyfvel
för att minnas och tänka på hennes guldgula rått-
svansar, som oftast hängde upplösta öfver ett par
tindrande blå stjärneögon. Ja, sådan makt ägde
hon, att hågkomsten af hennes lustiga infall till och
med betänkligt kunde störa den allvarliga uppmärk-
samhet, det anstår att visa en fackföreningsdebatt.
Det solskenet och den enväldiga prinsessan var
fru Lundbergs femåriga Frida, som nu satt upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
