Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
som skulle begagnas vid aftonens fest. Efter en
stunds arbete reste hon sig och gick att köpa en
enkel prydnadssak. Hunnen till fru Lundbergs dörr,
fann hon den vidöppen, såg rum och kök propp-
fulla af folk och märkte något hvitt luftigt föremål,
som hölls högt upp af den storvuxna fru Lundberg
själf. Mera såg hon ej, ty ett mångstämmigt rop
tonade, och dörren föll i lås med fart. Vid hem-
komsten märkte hon intet af den förväntansfulla
glädje, hvarmed hon betraktades från fönster och
dörrspringor, hon gick i ömma ljusa tankar upp-
för sina fyra trappor, öppnade dörren till sitt tarf-
liga rum och stannade häpen, nära att segna ned
men med hjärtat bultande ,af gl ädje. Ty på sängen
låg den vackraste hvita ylleklädning utbredd, och
öfver den böljade en snöhvit slöja och, krönande
allt detta, en krona af lefvande myrten och krans
af hvit myrtenblom. Och omkring i rummet dan-
sade ett yrt solsken med nedhasade strumpor, med
gula råttsvansar i högan sky och skrek om hvart-
annat: »Jag skall bli tärna! Jag har också en
grann klädning, jag!» Men när Ester Lind ändt-
ligen öfvertygat sig om att all denna härlighet var
hennes, så fångade hon in solskenet och pressade
ömsom henne, ömsom den hvita skruden till sitt
bröst och grät lyckliga, varma tårar.
Nu är att förtälja, hur den unga bruden smyc-
kades af hjälpsamma händer, hur hon, vän och
rodnande blyg, knappast vågade träda ut på den
väldiga gården och i det lugna klara sken, som
spreds från alla lampor och ljus, hvarmed husets
fönster ståtade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
