Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekare.
119
skrifva "en mans skugga" som mansbot för en spelman 35).
Men ännu längre drifva våra egna allvarsamma lagstiftare
hånet; de vilja liksom Starkotter låta gycklarna "känna
huru man föraktade dem," och de gäcka med bittert skämt
deras anspråk på upprättelse för lidna oförrätter. Den
äldre Westgötha lagen, som i sitt nuvarande skick
antages härleda sig från början af 13:de seklet, stadgar i
sin Lekare-rätt: "Varder Lekare slagen, det skall alltid
ogildt vara. Varder Lekare sårad — den, som med Giga
går eller med Fidla far eller trumma — då skall man
taga en otam quiga och föra henne upp på en kulle; då
skall man allt håret af svansen raka och sedan smörja;
då skall man gifva honom nysmorda skor; då skall
Lekaren taga quigan om svansen; en man skall slå till
(quigan) med hvass gissel. Gitter han hålla, då skall ban
hafva det goda kreaturet, och njute det, såsom hunden
gräs. Gitter han ej hålla, hafve och tåle han det som han
fick, skam och skada; begäre aldrig förr lätt än en
hud-struken trälinna." Och Östgötha lagen, från slutet af
samma århundrade, föreskrifver i Dråparebalken 18 FL:
"Nu varder Lekare clräpen, då böte (dråparen) åt hans
arfvinge en tre års gammal quiga och köpe honom nya
handskar och nya skor och smörje båda; då skall man
taga quigan och leda henne upp på en hög och sätta
svansen Lekarens arfvinge i handen; då skall bonden slå
till med en gissel tre,hugg; kan ban (Lekarens arfvinge)
hålla, hafve (quigan) såsom sina böter; undslipper honom
quigan, då undslippe honom all fägnad." Här är det icke
ens "skuggan af en man," det är skuggan af en tre års
gammal qviga, som bjudes lekarens arme arfvinge i
mansbot!
Men dessa båda lagstadganden kunna dock icke anses
som fullgiltiga intyg om folkets sätt att betrakta lekarena
3ä) Se Rydquist, s. o. s. 182. Grimm, Rechts-Alterth. s.
677-78. Jfr ofvan s. 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
