Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
majfesten.
Äfven i denna lek framskymta hedniska hågkomster,
och den skjutna samt åter lefvande blifne bocken
påminner om Tliors bockar, hvilka slagtades hvarje afton, men
nästa dag åter voro på benen.
På sednare tider hafva julbocksleken och komedien
om Kinkeljés smält samman, så att julbocken blifvit den.
som delar ut julgåfvor åt barnen.
"Julabocken kommer och ban går,
Barnen ömsom glädja sig och rysa." 4S)
Men då vi tala om folkförlustelser, må vi icke glömma
en sedvänja, som, om än icke till sitt ursprung
skandinavisk, dock på grund af naturförhållanden fått hos oss en
djupare betydelse och vid hvilken vi ännu med seghet
fasthänga: vi mena Majfestens firande. Redan de gamle
romarne firade med sånger, dansar och spel vårens
ankomst (Florealia), och hos både germaniska ocli
slaviska stammar firades det betydelsefulla årsskiftet med
folkfester och pantomimiska spel. I norden, der naturens långa
vintersömn gör sommarens ankomst så mycket
kärkom-nare, hälsades den fordom liksom ännu med festligt jubel.
Olaus Magni berättar, att svenskarna haft för bruk, att
första maj överhetspersonerna i städerna samlade två
afdelningar ryttare af starka unga män, alldeles som skulle
man draga till en stor slagtning. Den ena afdelningen
hade en anförare, som under namn af vinterfursten (dux
Sägen och Foss beskrifves julbocken sålunda: en pojke bär på en
stång ett bockhufvud med skägg och hom; vid hufvudet är fästadt
ett. stort täcke, som omhöljer och döljer pojken. Han spelar sin
bockroll genom att. springa omkring och göra allahanda löjliga
krumsprång, falla ned och ställa sig död, allt som visans vers föranleda.
Den danska julbocken var en person med svärtadt ansigte, inhöljd i
ett svart täcke, med en svans, krypande på alla fyra, med en liten
käpp i munnen, hvarpå små brinnande ljus voro fastgjorda; af de
närvarande fick ban äpplen och nötter och visade sig barsk, då ban
ingenting fick. När ljusen brunnit ut,, kröp ban bort. 1668 förböds
af Köpenhamns magistrat Julebukken och annat "usömmeligt
haan-ligt Spil" på julafton. Mot slutet at 17:de århundradet var julbocken
ej gången ur bruk i Danmark, oaktadt den förmodligen på de flesta
ställen var förbuden. (Werlauff, Hist. Anteg. til Holberg, s. 193,
not, 16). — *3) Tegnér, Saml. Skrift, ni. s. 292.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
