- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
189

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MENISKIONES SKAPELSE OCH HENNES FALL. 189

"Adam, Adam, hvar äst tu nu,

Som Gud ähr jag bliffvin en mecktig fru.

Jagh haffuer ättit aff trädzens fruct,
Aff huilket som gånger all godh luckt.

Thett är söött och icke surt,

Jag haffuer thet både smakat och sport."

Adam lockas att äfven smaka på frukten, men knappt har han
ätit, förr än han ångrar sig och klagar att skaparen vore dem vred;
han förebrår Eva, att hon förvillat honom och råder till att gömma sig.
Nu kommer englen och förkunnar dem Guds vrede; Herren ropar
fram Adam; denne skyllar på Eva, men Gud svarar:

"te som tillstädia och te som bryta,
te skolla alla ena pina niuta."

Derefter uttalar Gud de i biblen omtalade straffdomar öfver
mannen, qvinnan och ormen (ty här som i biblen talas om en orm och
ej längre om en piga). Englen kör sedan Adam och Eva ut ur
paradiset :

"Gack nu aff thenne borgh,
Uti verden tigh berga med sorgh.

Här haffuer tu spadan till att gräffua,
Och tu räcken till at spinna och väfua."

Med följande klagan af Adam slutas stycket:
AH min glædie ähr nu förkastat,

hade iagh heller then dagen fastat,
An iagh ått thet äplet, tå hade iagh varit from,

Och aldrigh kommit för then strenge dom.
Jagh hade tå bliffuit klock och vis,

Och fåt euigh glädie i paradis.
Nu skal iag och all min aflodo

för mina misgärningar haffua mödo.
plöia, harffua, hugga och graffua

och aldrigh roo eller lisa haffua.
Min hustru skall med sorgh föda sin barn,

förty wij kommom i diäffuulzens garn.
All jorden för min brott umgeller nödb

Med helvetes pina och hårdan dödh.
Ty tager iagh migh nu teima spada

Och gonger nu bort ocli begynner graffua.
Eva tagh både råck och ten

Och sät honom emillan tin ben.
Spin och väff både dagh och nat,

bruka tig fast, var icke lat.
Om wij wår födo skolom faå,
arbete fa wij ey vara ifrå."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free