Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISORNA I MESSENII DRAMER.
311
som nöden bragt 0111 lifvet. Kärleken förklarar, att ban
icke fruktar nödens magt, skyr icke svärd, icke vilddjur i
skog, icke eldens kraft, lian smyger sig in i hjertat och
vållar der en sjukdom, som gör kinden blek.
Dock när then ört finnes igen
Bland lilier och rooser rodhe,
Som hiertat hafwer gjordt then
mehn;
Suckan fordrijflz uthan mödhe.
Ifrån migh wijk mcdh skammen,
Jvödh!
Lät migh oanfàchtat blifva.
Jagh är beredd till lijf och dödh;
Wi] lyckan migh örten gifwa.
Midt ibland tijstel och törnegreen
Hon hämpfais eij uthan qvijda.
Iagh söker henne icke seen,
Hon skall läggias vedh minsijdha.
llon slutar, och konungen frågar, om han är för henne
"denna ros, som växer på törnegren ?", men innan hon
hinner att derpå svara, inträda hertigarnas män och taga
konungen och drottningen till fånga. Håtunaleken börjar.
Det är ett fridfullt idylliskt lugn, ur hvilket det olyckliga
konungaparet plötsligen ryckes bort, men genom detta
lugn klingar dock aningen om stundande ofärd, och halft
profetiskt qväder drottningen om det öde, de gå till
mötes, om kärleken, som i nöden skall visa sig stark. —
Denna scen är den finast anlagda, som påträffas hos
Messenius, ocli skulle i anläggning, ehuru visserligen icke i
utförande, hedra hvilken dramatisk skald som helst.
Man liar bestridt Messenii författarskap till dessa
visor, hufvudsakligen af det skäl, att de tyckas röja mera
poetisk förmåga än dramerna. Hammarsköld förklarar
det vara länge sedan afgjordt, att visorna icke tillhöra
M. Hvem som afgjort detta och när det skett, känna vi
icke. På sednare tider har dock Wieselgren varmt
förfäktat Messenii rätt till författareäran; och den
granskning, vi företagit, gör oss fullt öfvertygade om rigtigheten
af W:s omdöme. Messenius har utan tvifvel med våra
historiska folkvisor haft grundligare bekantskap än någon
af hans samtida; ty i företalet till "Svanhvita" säger ban
sin afsigt vara "att samla de älsta och skönaste Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
