Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
MESSENII KOSTYMTROHET.
yttre drag, men dessa ställde han stundom helt
obekym-radt vid sidan af seder och bruk från sin egen tid, och
deraf uppkommer ofta den bizarraste blandning. Så
utfärdar konung Sigtrud ett stämningsbref till Disa, hvilket
bref är affattadt i 17:de århundradets kurialstil, men,
enligt M:s mening, med speciel tillämpning på fornnordiska
förhållanden. Det börjar: "Wi Sigtrud med de tre Gudars.
Thors, Odens och Friggas nåde. stormächtige konung till
Upsala liälse dig" m. m. och slutar: "Datum på vårt
konungsliga hus Upsala, den fjortonde dag i Goya månad
år efter verldenes begynnelse 2758." På samma sätt
finner man, att i dramerna från hednaåldren åkallas alltid
de gamla gudarna, tiggarna bedja om allmosor i "Thores
namn," de af hungersnöd lidande bönderna anropa Frigga
om hjelp o. s. v. Men så mycket begrepp om konstnärlig
objektivitet hade hvarken Messenius eller 1 lans publik, att
i ett drama från sagoåldren hedningarnes religiösa tro
skulle kunnat framställas, utan att man på samma gång
pekade på dess falskhet. Derföre måste Odén, Thor och
Frigga sjelfva träda upp och förklara, att de äro blotta
"afgudar;" och man hade icke ens öga för den
motsägelsen, att dessa, fastän afgudar, dock framställas utrustade
med gudomlig magt och såsom de der sända hungersnöden
öfver landet som straff åt menniskorna, hvilka ej längre
"med flit dyrkade dem." Samma återspegling af 17:de
seklets medvetande färgar äfven framställningen af ett
annat hedniskt bruk. Olaus Magni omtalar i sin krönika,
att vid menniskooffer skulle den, på hvilken lotten föll,
lefvande nedsänkas i en källa, som upprann nära till
offerplatsen, och om "samma menniska lätteligen uppgaf
andan, så uttydde deras prester det vara ett lyckosamt
tecken och samma menniska blef straxt dädan tagen och
uti en lund, som der straxt hos var, af presterna hängd,
den de mente helig vara, och således sade de, att samma
menniska blef straxt till Gudarna uppförd. Der med trodde
den menniskan, som genom sådant offer vardt upptagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
