- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
447

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN STOORA GENIUS.

447

men så går det ej heller an för en hofman att vid ett
slikt tillfälle uppträda som torr moralpredikant: pillret
måste inbäddas i socker.

Hammarsköld anmärker vidare, att kompositionen är
föga sammanhängande och de flesta partier tunga,
svår-rimmade och idéfattiga. Om än någon sanning kan sägas
innehållas i detta yttrande, så bör man dock besinna, hvad
också både Atterbom och Sondén framhålla, dels att
hvarken hos Lindsköld eller någon annan af Stjernhjelms
efterföljare träffas ett snille svarande emot mästarens, dels
att Lindsköld aldrig sjelf gjorde anspråk på skaldelagren.
I besittning af sin tids högsta bildning, en belefvad och
glad sällskapsmenniska och hofman, sysselsatte han sig
med poesien endast som en förströelse efter ansträngande
ocb magtpåliggande embetsgöromål; den var, såsom ban
utöfvade den, endast ett medel att förhöja festernas glans
och hofkretsens sällskapsglädje. Långtifrån då att på
hans dikter använda den stränga kritikens måttstock, må
man snarare ur billighetens synpunkt betrakta dem, och
man skall då finna, att han som skald når vida utöfver
sina egna anspråk. Stjernhjelm var hans mönster, och
hade han med allvar egnat sig åt diktkonsten, skulle hans
medfödda anlag lätt nog kunnat lyfta honom upp till
.jemnhöjd med äfven de bättre af Stjernhjelms efterföljare.
Ty om man än hos honom finner många "tunga och
svår-rimmade" stycken, påträffar man äfven andra, i hvilka
versen ingalunda saknar välljud samt flyter lätt och ledigt.
I våra dagar, då snart sagdt hvarje pojke kan hopställa
verser utan meterfel och i klingande strofer, har man
svårt att fatta, det en välljudande rytm kan anföras som
bevis för poetisk begåfning. Men om man tager i
lietrak-traktande språkets dåvarande svårhandterlighet och
hårdhet, så måste man medgifva, att lyrikern då behöfde en
vida haltfullare och starkare musikalisk-poetisk kraft för
att betvinga sitt material, och att styrka i det rent
formella kan under sådana tider mer än eljest sägas vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0459.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free