- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
536

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

BELE-SXACK.

och Vnderdånigh Tienst, Stält och Sammansatt
Aff Jacobo P. Ghrouandro W-Gotho. Acad. Ab. Al.
Åbo 1649.

De tvenne förnäma personer, till hvilkas bröllop denna
komedi blifvit skrifven, voro presidenten i Åbo hofrätt,
riksrådet Jöns Kurck till Laucko, Anoila, Kiulaholm och
Klackeberg samt dennes fru Christina Horn till
Hum-blesund och Runagård. Komedien, som tvenne dagar
efter hvarandra uppfördes på akademien, trycktes på Kurcks
bekostnad, hvarföre den ock är honom tillegnad.
Dedikationen vidrör endast Chronanders personliga
förhållande till Kurck. Stycket har prolog, epilog och 6 akter
samt argumentum framför hvarje akt. Vid uppförandet
gåfvos äfven Facetiæ Intercalares eller eu "Bondeact;"
men i de tryckta exemplaren finnes icke denna akt införd,
"effter han något widhlyfftigh är." Stycket är också redan
för sig temligen långt och består af icke mindre än tio
tryckta ark; men så innehåller det också två
hufvudhand-lingar och flera bihandlingar och tarfvade för uppförandet
70 skådespelare.

Första aktens båda första scener innehålla ett samtal om
äktenskap emellan Lutherius, som tillråder, och Diogenius, som
afråder från äktenskap. Å ömse sidor framdragas alla upptänkliga
skäl, och både den gamla och den nya, ej mindre än den heliga
historien plundras på exempel. Lutherii skäl öfvertyga Apollonius och
Diogenii Acolastus. — Sc. 3. Munken Fransiscaneus ocli
nunnan Virginea pi-isa kyskheten ur katolsk synpunkt, försvarande
deras sats med bibelspråk, men de bekämpas med bibelspråk
afPliilip-pius; länge är segren oafgjord, men då Piiilippius kallar klostren
skökohus och förebrår motståndarne, att de tillsammans bedrifva
okyskhet, förråder sig Virginea och bringas att omständligt förtälja,
huru munken betett sig att förföra henne, ocli framvisar ett af honom
skrifvet aflatsbref, hvarigenom de båda fritagas för skuld. — Sc. 4.
I)et ifrågasättes att snöpa munken, men Virginea ger sin guldked,
kjortel, tröja och 2 rdr för att frälsa honom. På dessa båda slippriga
scener följer nu i den femte scenen en ny dispyt om äktenskapet
emellan Milesius och Anabaptista, hvilken sednare yrkar, att
man ej bör låta binda sig vid någon viss, utan taga och öfvergifva
qvinna efter behag; han medger, att biblen ej ger stöd åt. hans åsigt,
men han försvarar den såsom nyttig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free