Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEJfESIS ÆTHEREA.
547
Derpå frambära de skänkerna. Melchior ger guld, Caspar rökelse,
hvilken växer allestädes i hans land "bland sten och strand,"
Balthasar ger myrrha, som ock i hans land ymnigt vanckar. Maria och
Josef tacka, de vise bjuda farväl och taga barnets föräldrar i hand.
(Gardinet ryckes igen).
Sc. 3. De visa män besluta att icke fara hem om Jerusalem.
Sjette akten. Sc. 1. Thraso.
Befallning liar jagh här.
Expresse med gevär
Anretta ett Collas
Medh hugg, medh slag ocli haas.
The späda barnen jagh
Wil efter mitt bebagh
Så tukta denna gång
Med spjut, yxe och stång,
At theras faar ocli moor
Sku darra i sin skoor,
Ty jagh wi 11 alle barn
Söndersmåla som flarn
Och träda på mitt spjut,
At tarmarna gå uth.
Theras hjerne som drägg
Stryka upå hvar vägg" m. m.
Derpå uppmuntrar ban sina medhjelpare, Truls och Tool, och dessa
söka öfverbjuda honom i vilda uttryck. — Sc. 2. Herdarna, Lasse
och Hans, uttala sin afsky öfver Herodis handlingssätt. Hans menar:
Barnen ä the wijga på,
Som intet kunna them motstå,
Men wille the en ärligh slängh
Wåga på en bondedrängh,
Nocli will jagh säkra tliem upå,
At the sku intet oslickta gå,"
Sc. 3. Englen bjuder Josef resa till Egypten. — Sc. 4. Maria och
Josef besluta lyda befallningen och begifva sig i väg. Rafael slutar
stycket med den anmärkning, att Guds godhet är stor, och att
liksom ban nu hjelpt Josef, Maria och det lilla barnet, skall ban äfven
hjelpa hvarjom än i dag, som lefver efter Guds behag.
Epilogen skildrar ånyo Christi födelses mysterium.
"Hjernan, all sinnenas hus, en värkstadh til all tanckar,
Blifve nu ganska tyst och intet meer omvanckar,
Wil ej tillåta meer: här måste jagh och stå,
Bekieniia mitt förnuft kan intet högre gå.
De sinnerijke folk må widar’ här om skrifwa,
Ty thet är theras del, jagh will thet låta blifwa.
Thess jagh min slcröpligheet en gång afkläda kan,
Och med mijn ögon sjelff rätt skåda honom ahn."
Derpå vänder sig epilogen till damerna och sedan till borgmästare
och råd med anhållan, att de måtte väl taga upp detta spel.
En jemförelse emellan Åbostudentens ocli
Liuköpings-borgmästarens dramatiska bearbetning af samma ämne
utfaller obetingadt till förmån för den förre. Ej blott att
35*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
