Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på den svenska tidningspressens utveckling i vårt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningen Viborg i den liknämda staden med ett
program och en yttre utstyrsel, som lofvade det bästa. Denna
tidning, som redigerades af d:r C. Qvist, blef på sin tid
en prydnad för vår fattiga tidningsliteratur, och det
oaktadt i redaktörens arbete oupphörligt ingrep en makt,
gentemot hvilken han själf stod maktlös. Ofta såg han
med förtviflan det bästa, som han tänkt, det ädlaste som
han känt af denna oblidkeliga makt förstöras. Aldrig
hade ännu censuren med sådan kväfvande tyngd drabbat
vår tidningspräss.
Härmed hafva vi nämt det onda, som i främsta
rummet värkat hämmande på utvecklingen af vår periodiska
literatur. Väl hade i vårt land tryckfrihet bort vara
rådande ända till år 1829, då en särskild censurförfattning
utkom. Men redan Porthan klagade flere gånger öfver
att vi ej egde ens en skugga däraf. I ett bref af den
13 mars 1797 skrifver han på tal om tryckfriheten: „Men
hvad är det värdt at skrifva om en sak och en rättighet,
som det är så föga hopp om at vi någonsin skole få
hugna oss af i sjelfva värket; ty at skrifva eloger öfver
dem som äro i brädet, och bevis för det de yrka, är ej
heller i Ryssland och Österrike el. Spanien förbudet!"
Och ett år senare den 24 april utbrister han i anledning
af en nyligen utkommen förordning, som inskränkte
tryckfriheten, med harm: „Så godt vore, at åter införa den
gamla censuren, eller ock rent af förbjuda folket både at
skrifva och trycka! Ett fasligt väsende är det med vår
så kallade tryckfrihet, och et ängsligt jämkande och
krånglande af och ann med hvad man så gärna kunde på en
gång förklara för otillåtligt" 1).[1] Efter 1809 var det
landets prokurator, som hade öfverinseendet häröfver. I en
kejserlig skrifvelse af den 9 april 1810 uppdrogs åt
prokuratorsämbetet att granska alla böcker och skrifter, som
anmäldes till införsel genom sjötullkamrarna. Men ofta
kommo befallningar om censuråtgärder direkte från S:t
Petersburg till generalguvernören. Så skedde år 1811,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
