Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad ur Garlsborgs grevskaps historia 1852-1859
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och grefve eller i hans ställe den, som i hans frånvaro
hade fått plenipotentiam, synnerligen då sådant sker
honom af den, som å hans herres vägnar mest borde lag
och rätt handhafva; att draga saken inför hofrätten,
ansåge han icke vara sin sak utan befallning och fullmakt
och försäkran om godtgörelse för expenserna. „Men mitt
embete här att förrätta med uppsigt med uppbördsmannen,
räntors utdrifvande och räkningars klarerande etc. skall
jag, så mycket mig nånsin görligt vara kan, troligen
efterkomma”".
Med afseende på de obehagliga uppträdena med
borgmästaren skrifver han: „Beder ödmjukeligen han
behagade slita denna tvisten med borgmästaren om tjäran;
vi hade länge sedan varit förlikta, om den trätan icke
åter hade uppkommit, därtill jag dock tvungen är”.
Som kamreraren hade åberopat hauptmannens goda
lönevilkor, så ansåg sig denne i ett särskildt postscriptum
böra något vidlyftigare därom orda. Hans anförande är
icke utan sitt särskilda intresse, hvarföre det här något
fullständigare återgifves. Han reserverar sig först mot
kamrerarens utlåtande, att han skulle undandraga sig sin
pligt, förklarande däremot, att det vore honom alldeles
omöjligt att nu företaga sig denna resa.
„Sedan förmenar herr kamreraren", fortsätter han, „mig
hafva ett sådant underhåll, att jag därmed väl skulle komma till
rätta etc. Hvad anbelangar underhållet, så vill, ej heller må jag
annat göra än utaf ödmjukt, underdånigt hjerta betacka Hans
Grefl. Exc. för det mig nådigst förundt är; jag är ock uti den
otvifvelaktiga tillförsigt, att där Gud nådigst täckes förläna min
högnådige herre och grefve lif och helsa, varder det framdeles
visserligen förbättradt. Om jag vore en ensörjande person, så
kunde jag mig rikligen därmed ernära, men nu hafver Gud
beskärt mig hustru och barn; småbarn förorsaka med sig (som herr
kamreraren och hvar redlig man väl vet) större hushåll, så att
jag ej heller för min person kan komma till ringare än af 12
hjon. När jag nu dividerar min stat, så belöper sig ungefär på
hvart hjon om dagen 2 öre smt[1] både till mat och kläder. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
