Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, berättar Arwidsson den 20 april, ho kunde skrifva så
ren Svenska i Nyslott. Som spökrädsla är Redaktörernas
hufvudfel, så ansågs uppsatsen höra under Theologiska
faculteten (såsom innehållande Theologiskt?) och skulle
derföre censureras. Nu skulle de annonsera efter resten,
etc. etc. etc. Då var jag tvungen att, emot tysthetslöfte,
uppgifva mig för Linsén. Låt se huru snart smörjan
införes, eller huru detta slutar". Det tyckes som om Crohns
skaffat honom material till dessa anmärkningar och att
fortsättningen skulle röra handboken och kyrkordningen.
„Dessa saker förstår jag mig icke mycket på", tillägger
han öppenhjärtigt. Också fins intet spår af dessa
anmärkningar i Mnemosyne, om de då stannat i
redaktörernas eller teologiska fakultetens papperskorg.
Sjöström hade icke behöft upplysa Arwidsson om att
det var föga bevändt med hans poesi. Det hade denne
sagt sig själf med sorg; han höll just på att bekämpa
smärtan af en så stor missräkning, och han såg sig nu
om efter nya lefnadsuppgifter. På våren hjälpte han
Rancken med öfversättningen af Göthes Tasso, som äfven
Linsén skulle öfverse och för hvilken Crohns skulle samla
prenumeranter. På sommaren kastade han sig på
runosamlandet, enligt den hänvisning till folkets forntida tro
och seder göterne i Sverige hade gett. Här, mera än i
de vittra reformplanerna, som ju gälde landets svenska
odling, stod han på samma platform, som den Linsén intog
1 sin uppsats „Om Finsk Nationalitet" i Mnemosyne för
den 28 juli 1819.
För Linsén, som väl eljes icke var romantiker, hade
det blifvit klart att folkets väsen var nationalitetens kärna,
och då nationen var en individuel organisation lika väl
som den enskilde, så borde alt arbete användas på
utvecklingen af den i folkets väsen nedlagda egendomligheten,
liksom den enskilde bör arbeta på sin naturs egendomliga
utvecklande, — satser af ganska tvifvelaktig innebörd,
men som denna tid voro lika nya, som de tyktes vara fulla
af djup, ovederlägglig sanning, och som med tiden kommo
att behärska opinionen. Åt detta nationela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
