Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa bref, som skulle innehålla „en teckning af
Universitetet och Litteraturen", blef tyvärr oskrifvet. För
boktryckaren medförde det publicerade innan kort en nog så
ledsam påföljd; svenska regeringen ville icke hafva något
sken af att hägna missnöjda rörelser i Finland. Imnelius
stäldes under åtal och pliktade med tre månaders fängelse,
säger Arwidsson. Nordin[1] uppger att domen lydde på
6 månader, som i hofrätten, ehuruväl målet var
understäldt, höjdes till ett års fästning, och att Imnelius
undandrog sig straffet genom en resa till Köpenhamn. Till följd
däraf upphörde Nya Extra Posten, som börjat hösten 1819
och redigerats af Törneblad, i mars 1821, ett halft år förr
än Arwidsson såg sin tidning indragen. För sin del var
han att börja med belåten med resultatet. „Hos oss gjorde
denna artikel″, heter det i Lefnadshändelserna, „ett grufligt
väsende och öfversvämmade snart landet i hundradetals
afskrifter. Allmänna missnöjet, som förut ej haft något
fäste för sina tankar (och detta måste massan alltid erhålla
af andra) grep efter synda-episteln såsom ett straffgissel,
hvilket det kunde skaka emot den alldeles icke älskade
Senaten. Höga vederbörande skreko och larmade, folket
upphöjde och lofprisade; men hotelser röjdes emot
författaren. Alla voro högst nygirige att påhitta denne. I
Helsingfors, dit Senaten flyttat 1819 om hösten, gissades
genast på mig; i Åbo blef jag frikänd af två skäl: min
oförmåga af en så öfverallt medgifvet qvick produkt, samt
ett uppenbart misstag om Observatori-husets byggnad,
hvilket jag delade med alla andra, men det man ej trodde
en vid Akademien anstäld kunna begå. Och nöjd var jag".
Längre fram skulle han nog få erfara hvad de
svenska brefven kostade honom. Karaktären af svensk och
främling har han i ifvern vidhållit så klent, att ingen
däraf kunde vilseledas, och bland inhemska skriftställare
fans icke mången att gissa på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
