Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formlära - Tempus - Numerus - Person - Konjugation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Tempus. – Konjugation.
Tempus.
Tiden, då en handling kan inträffa, är antingen närvarande,
förfluten eller tillkom man de, och kan handlingen (lidandet, till
ståndet) i hvar och en af dessa tider vara antingen ofullborda d
eller fullbordad. Verbets tempus blifva sålunda sex, nämligen:
Presens (ofullbordad handling) utmärker att nå
När varan- gonting nu sker, t. ex. jag läser;
de tid Perfektum (fullbord ad handling) utmärker, att
någonting nu har skett, t. ex. jag har läst;
Imperfektum (ofullbordad handling) utmärker,
M 23 att någonting skedde, höll på att ske, då något
Förfluten annat hände, t. ex. jag läste, då du kom;
tid |~~~~ (fullbordad handling) ut
märker att någonting redan hade skett, då något
annat hände, t. ex. jag hade läst, då du kom.
Enkelt futurum (ofullbordad handling) utmärker
Tillkom- att någonting skall ske, t. ex. jag skall läsa;
man de (Sammansatt futurum (fullbordad handling) ut
tid märker att någonting skall hafva skett, då något
annat sker, t. ex. jag skall hafva läst, då du kommer.
Numerus
är i verbet likasom i nomen af två slag: singularis, som utmärker
en person, t. ex. jag talar, han springer, och pluralis, som utmär
ker flera personer, t. ex. vi tala, de springa.
Person,
den som är, åstadkommer eller mottager verkan, är trefaldig i hvarje
numerus, nämligen: ~~
Första personen: sing. jag, plur. vi, den eller de, som tala.
Andra person en: sing. du, plur. I, ni, den eller de som tilltalas.
Tredje person en: sing. han, hon, det, plur. de, den, det eller de
som omtalas.
Konjugation
kallas det sätt, hvarpå ett verb böjes. Verbens konjugationer
(böjningssätt) som äro tre, åtskiljas lättast genom sin olika ändelse
i supinet, der den första ändas på -at, t. ex. kallat den andra på -t efter
konsonant, t. ex. löst, trott; den tredje på -it, t. ex. gripit, funnit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
