- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
93

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 93 —

Vederbörligen iakttagande Stinas förmaning att
icke med sina smutsiga ryttarstöflar sopa tillsamman
allt granriset på det hvitskurade golfvet, klef Svenske
varsamt fram för att omfamna henne. —

Hon syntes vara kommen till den gräns af lifvet,
då det nästan ser ut, som om döden skulle hafva glömt
bort att utsläcka den matta, flämtande lifsgnistan. Den
lilla, hopkrupna gestalten försvann nästan helt och
hållet i den vida kappa af urblekt sammet, kantad med
gulnade hermeliner, hvilken i vida veck nedföll kring
henne, där hon satt i den stora länstolen. Om icke
de bruna, lifliga ögonen blixtrat till under den stora
gråa taftmössan, skulle man knappt kunnat tro att
man stått framför ett lefvande väsen.

Rummets inredning var enkel, men långt ifrån
tarflig. Väggarna, klädda med tjock, blommig
damast-dräll, voro fullsatta med taflor af röd eller hvit atlas,
pä hvilka någon jubelhögtid, kröning eller kunglig
begrafning med gyllne bokstäfver stod beskrifven.
Präktiga länstolar af snidad ek, öfverdragna med blommig
damast, stodo långs väggarna; och framför fönstret,
där gumman hade sin vanliga plats i den högkarmade
ekstolen, stod ett dyrbart i svart lackeradt bord, medan
framför detsamma låg på en vackert broderad
kuller-stol hennes andra trotjänare — en grå katt — som
på kattors vanliga sätt gaf sitt välbefinnande för den
inträdande främlingen tillkänna.

»Det var en sorglig nyhet du medför», sade
gumman, då de första vänskapsbetygelserna hunnit
utbytas. »Henrik var ju- endast barnet — men så är det
ofta — Herren tager icke de sina efter våra
beräkningar.»

»Morbror var öfver sextio år.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free