- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
122

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han på biskopens fråga. Men — därpå kunde han
svärja en dyr ed —- han hade noga stängt alla dörrar
efter sig samt dessutom tillsagt vakten i nedersta
trappan att hafva ögon och öron öppna och gifva det
sedvanliga tecknet, om något misstänkt skulle spörjas.
Detta oaktadt satt den förfärligaste figur han någonsin
skådat midt ibland glöden i spiseln, då han kom upp
igen. Svart som kol var han, och luden var han öfver
hela kroppen; därjämte hade han ett par stora
rullande eldklot till ögon.

>Nå hvad gjorde han då vid dig? » frågade biskopen.

»Ingenting! Han befallde mig blott tre gånger att
öppna dörren till trappan. Den sista gången dånade det
till så förfärligt i skorstenen, och hela golfvet hvälfde
sig så att mina ben skälfde ackurat som asplöf.»

»Och då öppnade du för honom?»

»Ja, hvad i all världen skulle jag göra, Ers
hög-vördighet? Men när jag så öppnat dörren och skulle
se mig om, var satan försvunnen» —; och ett bittert
svafvelos var det enda han lämnat efter sig. — Men
Gud vare min själ nådig», mumlade han för sig själf,
»som talar om sådant vid midnattstid.»

»Min käre Kinkel», sade biskopen, »med ett rent
samvete reder man sig både för spöken och hin håle.
Emellertid lyster det mig att i morgon tala litet mera
vid dig om dina syner.» —

»Säkert någon ny spion som mössorna sändt oss
på halsen», hviskade han till Wrede, som följde honom
ned för trapporna. »Det torde för alla händelsers skull
vara försiktigast, om man utsätter sammankomsten till
någon annan dag längre fram i veckan, i fall någon af
deras uteliggare, tack vare gamle Kinkels efterlåtenhet
skulle fått nys om saken.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free