- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
132

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Friherrinnan von Buddenbrock, som i sällskap med
sin vän fröken Liewen var som bäst sysselsatt där
inne med att bereda sig till det storartade firandet af
kungens födelsedag, skulle säkerligen, vid minsta
antydan om att något mankerade i fråga om polityr eller
förgyllning, med det mest förtjusande småleende
försäkra att min herre nog såg riktigt. Det var så!
Dessa möbler voro verkligen trasiga! Men dessa trasor
voro intressanta. Dessa tapeter t. ex., förr så dyrbara
och försedda med så många utländska mönster, voro
för henne en »frappante imitation» af Sverige, och,
enär hon framför allt ville vara svenska af gamla tiden,
hade hon därför valt detta rum, oaktadt dess förfallna
skick, till sitt eget.

Men vi skola icke skrämma de båda damerna med
våra stora stöflar, långa byxor, pomaderade hår och
kantiga åtbörder. Vi kunna ju icke en gång de
trettiofyra tempi, som fordras för att handtera vår hatt.
Låtom oss därför vara tysta och begagna oss af vår
osynliga tillvaro för att lyssna till deras samtal, under
det att de låta sina nålar flitigt raspa i sidentyget.

Så vidt vi våga döma, trots det väl anbragta
sminket, torde fröken Liewens ålder varit omkring trettio år,
snarare öfver än under. Om hon således icke längre
hade kvar all ungdomens fägring, voro hennes
anletsdrag likväl ännu ganska intagande. Mörka, blixtrande
ögon, en välformad näsa och en mun, som då hon log
— och detta gjorde hon långt ifrån sällan — visade
tvänne rader pärlhvita tänder, borde lätt kunna försätta
ett manligt hjärta i brand. Det var dock i synnerhet
hennes ståtliga växt och förnäma väsende samt allra
mest den stora förmögenhet, som hon fått i arf efter
sina föräldrar, som samlade de flesta rekryterna till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free