- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
172

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 172 —

att säga Lagercrantz. Det vore, ma foi, intressant att
veta, hur fåfängan och ärelystnaden bära sig åt när de
hämta stöd af hänsynslösheten och ränksmideriet.»

På sista tiden hade lyckans gudinna visat Svenske
i rikt mått sin gunst. I duellen med Meijersdorff hade
han sålunda endast fått sin arm helt lindrigt sårad.
Efter några få dagars förlopp var såret alldeles läkt,
tack vare den salva som Lars tillredt af venetiansk
tereak, torr bockblod, svafvel, stötta kräftsjärtar och
svintänder, en salva som för öfrigt, enligt Lars’
bestämda försäkran, var af den egendomliga art, att den
ägde förmåga att ersätta blodets kraft i
människokroppen.

Genom sitt oförskräckta uppförande under duellen
hade Svenske vunnit ett visst anseende bland de
unge adelsmännen. Och då han, tack vare
biskopens kloka åtgärder, fått lyfta sitt lilla arf, nödgades
han ej längre helt och hållet undvika deras nöjen. Han
hade till och med hos mäster Langlois inhämtat de
oundgängligaste maneren för en man af värld.

Att denne hufvudstadens förnämste smakdomare
icke fåfängt förspillt sin möda, såg man tydligt redan
denna afton. Till och med fröken Liewen lät sig föras
af den finske ynglingen i kontradansen, hvarunder hon
sagt honom i förtroende att hon beundrade hans vackra,
artiga åtbörder och väl afmätta steg. Hon hade
visserligen sett något hemlighetsfull ut, då han, djärf af hennes
förtroende, berättat för henne, huru han, utan att ana
det minsta, plötsligt fått den länge efterlängtade
fänriksfullmakten och på samma gång befallts till den
kungliga assembléen. Och han hade icke begripit
det allra minsta, då hon förklarat att hon »nästan var
på väg att dö af skratt», då han uttalat sin förmodan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free