- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
203

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 203 —

sjuan — dem hade jag förut — alltså hade jag sju
matadorer på hand — när jag fått cinques premiers
var jag ändock icke nöjd utan gick på Todos och detta
chagrinerar mig, jusqu’au dernier soupir — usque ad
cineres! — behöll därför klöfver sex. Då kom min
vän med knekten, som jag tänkte längesedan vara ute
och couperade mig. — Todos fick jag betala — men
beten gick och femtio dukater därtill.»

»Femtio dukater, quelle bagatelle!» läspade
Laforme, och ryckte på axlarne. — »Femtio dukater fick
min kammartjänare häromdagen för en agréable
nou-velle —• men otur i spel, mon frère, är tur i kärlek
och när gueridonerna sättas fram för afskeds
processionen» fortfor han, i det han hjälpte baronen att komma
på fötter »kan mon ami förse sig med två gånger den
summan af partipengarne — tag nu afsked af vår
älskvärde värd två gånger — det gör vår vän generalen
alltid — och Schulenberg negligerar icke en gång
hof-mästaren — tag åt botten i skälen. — Seså! peruken
något mer framåt och nu en avant!»

»Stackars vår vän» sade Dalin skrattande, då
baronen stödd på Laformes arm gick förbi honom, »nu
torde han hafva svårt att skilja på gomsmaken och
läppsmaken. — Vår finske vän tyckes riktigt ha satt
skräck i vår tappre hjälte.»

I-Iade icke ljudet af hans ord förtagits af det buller
som i det samma uppstod därigenom att Höpken
föreslog skålen för partiet, hade troligen baronen icke varit
sen att protestera. Nu nickade han endast belåtet åt
de kvarvarande vännerna, hvilka samlades kring bålen,
och försvann genom dörren —

»En rätt och sannskyldig undersåtes kärlek»,
började Höpken sitt tal för de kvarvarande af partiet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free