Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2 2 7 —
vändning. Pang! — Där ligger hennes kavaljer,
baronen, i diket.
Men motgången besegrar henne ej. De gula
lockarna fladdra kring hennes vackra hufvud,
schäferhatten har redan tagit sin reträtt bak i nacken, då hon
måst släppa den för att i stället hålla styfkjorteln från
marken under språnget. Det skulle ju också vara
mycket oartigt mot baronen om hon utan nöd lät taga
sig. Därför försöker hon den ena krigslisten efter den
andra för att narra sin förföljare. Hon stannar, hori
lutar sig till höger, uttager därpå några hastiga språng
i denna riktning, för att därefter plötsligt ila af åt
vänster. Men till slut svika krafterna och hon är nära
att tagas, då hon plötsligt får sikte på en stor ek, som
bjuder skydd medan hon hämtar andan.
»Ja, här står jag nu, kusin Svenske», ropade hon
skrattande, då lifliga bifallsrop hördes uppe från kullen.
— »Men hvad jag är trött», suckade hon i det hon
lutade sig mot stammen. — »Skynda sig, baron! Nå,
kusin Svenske, tag mig nu —!
»Man har inte rätt att krypa undan så där, sade
denne andtruten, »under det han sökte genskjuta henne.
— »Men envis vinner, och jag vill hafva kusin till
vif» ...
»Pytt, I-Ierr Junker — det ena du vill, det andra
du skall. — Skynda sig baron! — Tag mig nu om
kusin kan», ropade bon skalkaktigt, i det hon lutade
sig framåt, för att söka narra ut honom åt motsatta
sidan.
Svenske hade emellertid genomskådat hennes
afsigt, innan baronen hunnit närma sig tillräckligt. Och
då hon skulle skynda denne till mötes, hade hon icke
väl hunnit uttaga ett par steg innan Svenske, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
