- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
244

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 244 —

åldermannen, i det han stampade i golfvet, »klockan
är snart sex och klockan nio bör allt vara i ordning.»

»Slå till du, om du vågar, jag har väntat därpå
allt sedan vi gifte oss», skrek hon till med ett
förskräckligt tjut. »Ett sådant odjur! — och det är nu
trettiofem år sedan... Men salig mor min», fortfor
hon, torkande sig i ögonen med redgarnsförklädet,
»hon sade alltid till mig: ’Göran Smedman är ingen
karl för dig, flicka’, ja så Gud, sa’ hon inte det — men
du var gudbevars så smärt och rak på den tiden och
så snäll och öm mot mig och hade så artiga maner,
när du stod bakom disken hos Nilssons där borta i
hörnet.»

»Ja, det är då visst och sant att du behandlar
mig sämre än en piga», återtog hon, efter en kort
paus, högljudt snyftande, »gamla hjälpmadamen har
det mycket bättre. — O, min skapare, att jag väl vore
död och långt under jorden, då skulle du nog komma
att ångra dig.»

»Skapa mig hit och skapa mig dit, ditt troll», sade
åldermannen, i det han oroligt gick fram och tillbaka
öfver golfvet och ömsom ryckte på den långa västen,
ömsom fingrade sin tofviga peruk — »hör då upp någon
gång med tjutet.»

Mon ingenting hjälpte. Mor Katrina hade
öfver-taget och det återstod honom slutligen intet annat än
att ännu en gång retirera till nedre våningen, där han,
efter att hafva stängt sig inne i sin innersta
bodkammare, mätte golfvet med stora steg, då och då kastande
en orolig blick på den gamla väggklockan i hörnet.

Men tiden förgick utan att någon biskop lät höra
af sig. Klockan var redan öfver åtta. Kanske hade
förräderikommissionen redan fått nys om saken?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free