Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 2Ö4 —
»Hör på, unge man», hviskade han i örat på
Svenske, då Flinta aflägsnat sig ett stycke, »är ni eller
är ni icke den där förrädaren, som underhandlar med
engelsmännen? — Kom ihåg att Reiters öga är
skarpsynt», tillade han, då Svenske icke svarade. »Ja,
skapsyntare än en kommissionärs, då han vädrar en
dukatpåse i fickan på en nybakad riksdagsman.»
»Ni vet», fortsatte han, då Svenske fortfor att
tiga, »att det är en osäker tid vi lefva uti och att
ingen går rikligt säker på hufvudknoppen. .. Helt
visst kommer det ej att dröja många dar, innan man
gjort äfven min herre odödlig.»
»Så, ni tror det?»
»Reiter», sa’ fänriken, »tag den där
prästeförrädaren! För honom inför oss — han har brun kappa
och svart peruk — så skola vi sätta honom på
Smedjegården. »
»Smedjegården? — Har jag brun kappa och peruk?
Ha präster uniform?»
»Hvad dräkten vidkommer, är det tids nog att
tala om den, sedan man sett den vid skenet från ett
vaxljus i ett annat rum. Jesuiter och förrädare bör
man icke tro mera än jämnt. Munsjör Reiter är ingen
narr — när man är gammal i gården, känner man
gåsungarna på gången. — Men det vore i alla fall okärt,
herre, om vår bekantskap snart skulle taga slut. Ni
är en ståtlig ung man och om det är sant hvad folk
säger, lära sådana som ni kunna göra guldstänger af
fästningsgallren ? »
»Öfvermåttan förbunden för er goda tanke om min
person», sade Svenske skrattande.
»Och så tänkte jag», återtog Reiter, sedan han
icke utan möda hindrat sina motsträfviga ben att taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
