Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 2ÖS —
att något styggt skulle inträffa, lika tryggt som på
att ett lik skulle stå på bår i det hus framför hvilket
nattugglan uppstämde sitt läte.
Då klockan slog åtta i Storkyrkan, kunde han
icke längre tygla sin otålighet. Lämnande det ena
trappsteget efter det andra bakom sig, fattade han
slutligen det djärfva beslutet att utomhus göra sina
efterspaningar.
Efter vanligheten stack mäster Rinck fram sitt
röda anlete genom rutan på dörren för att se hvilken
af hans gäster det var, som lämnade härberget. Då
han såg att det var Lars, frågade han om icke hans
storhet ville dricka hans ringhet till i en mugg godt
svagöl, för att stärka sig mot morgonkylan. Men i
stället för svar fick han endast höra ett vresigt
mummel, som gjorde honom mindre angelägen att truga
bort sina gåfvor. Och Brita, den lilla rödkindade
skänkflickan, som stod hviskande med en ungersven
bakom förstugudörren, var Lars nära att skrämma
ihjäl, då han uppryckte den skrangliga porten med en
kraftansträngning, som hade den varit den tyngsta ocli
snedaste stallport.
Lars hade emellertid otur med sitt sökande. Hos
biskopen hade man icke sett Svenske sedan dagen
förut vid middagstiden och hos fröken Beata, dit han
sedermera begaf sig, hade man icke sett honom sedan
föregående afton, då han varit där med en ung dam,
hvars namn Stina icke ville yppa.
Hans uppfinningsförmåga var härmed uttömd.
Efter denna sista upplysning stod han länge tankfull
med rynkade ögonbryn, vridande sina grå
knäfvel-bårar. Plötsligt tycktes han emellertid få fatt i något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
