Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 288 —
dan, för att icke ändra det närvarandes sällhet. Men
hon tyckte, sade hon likväl, att han var kall och stel.
»Ack Ulrika», svarade han och ville med tusen
kyssar tysta hennes förebråelse. Då kom en sakta
vindfläkt, frisk och lifgifvande som sommarvinden är
då han susar genom skogstopparne, och bredde de
gula, fladdrande lockarne för hennes anlete. Hon ryste
till i det samma.
»Det är slut med vår kärlek» sade hon. »Jag är
redan en annans brud.»
I samma ögonblick förvreds hennes anletsdrag af
fasa och hennes gestalt tycktes upplösa sig för vinden.
Fåfängt utsträckte han armarne för att kvarhålla den
vackra bilden.
Ett häftigt slag på armen kom honom i det samma
att uppslå ögonen. Han blickade förvånad omkring
sig. X fören af den gungande båten stod Lars och
grinade vänligt emot honom, under det han svängde
hans hatt på en lång båtshake.
»Hans nåd tappade nyss sin hatt i sjön och vi
ha haft ett fasligt slingrande innan vi kunde få fast
honom igen.»
Solen började redan färga synranden i öster då
Svenske vaknade. Vinden hade lugnat af och det
dröjde därför enligt hans uppfattning alltför länge innan
skutan ändtligen sköt fram på den trearmade
slottsfjärden utanför Åbo. Snart kände han igen de
grönklädda holmarne, hvilka så underbart stucko af mot
bergen i fjärran med deras allvarligare, af nattdimman
ännu omtöcknade grönska, och bakom dem, på södra
sidan af Aura ån, det höga domkyrkotornet, ännu icke
återstäldt efter den tre år förut härjande åskelden.
Midt öfver på norra sidan skymtade murarne af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
