- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
296

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 296 —

»Det fanns, trå ta’ mig, i hela stån, ska hans nåd
veta, icke en fjolårsföling en gång och jag skulle just
vända om hem igen, då jag såg att Stallkalle var i
förd med att sadla bagarhästarna. Stallkalle, ropade
jag åt honom, ska du inte hälsa på en gammal bekant.
— A kors, sa han, minsann tror jag inte att det är
junker Lars. — Topp på det, din spottfoling, sa jag,
fast du ej bör junkra mig ännu. Men skynda dig,
ska vi ta oss en öltår och bättra på bekantskapen. —
Stallkalle var tvehågsen, men då lofvade jag honom
att berätta något från stora världen, och se då gick
det i flygande fläng, förstås, efter ölmuggarna, och då
var det Lars, som passade in några små hasselnötter
under sadlarna...»

Lars grinade härvid helt belåtet, i det han
skakade på hufvudet. »Nu ska ers nåd tro», skrattade
han, »att det vardt ljud i skällan, när de välfödda
krämarpatronema skulle upp på krakarna, bland allt
sitt pick och pack. — Trå ta mig om det dröjde en
handvändning en gång, förrän de lågo där raklånga
och plaskade i smörjan, gula som svalor i
mungiporna . .. Det var hästkrakarnas fel, förstås. Men då
sa’ jag till dem: Go’herrar, sa jag, jag ska köpa
hästarna. Om jag kan nyttja dem, ska ni få hvad ni
gifvit. Detta tyckte de vara ett hederligt bud och
här stå nu krakarna och vänta på hans nåd.»

Svenske gillade ingalunda Lars’ beteende. Men
då krämarne för länge sedan gifvit sig af på sina
kärror, kunde köpet icke gå tillbaka. För uppdragets
hemlighållande var det äfven fördelaktigt om han icke
behöfde använda sin kurirbricka, och i hvilket fall som
hälst, tänkte han, var det alltid bättre, om han i tid
hann fram med kungens viktiga bref, än om några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free