Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°7 —
togo plats, hvarefter han knöt ett skynke för mina
ögon. Hur länge eller hvart vi körde kan jag icke
säga, om man än skulle bjuda mig hela Sala grufva
därför. Mer än en timme var det nog som vi
skakade upp och ner i det gamla skrället öfver
gatstenarna, ty utom stadsportarna kan jag inte tro att vi
någon gång voro. Ändtligen stannade vagnen och jag
tillsades att klifva ur, hvarefter jag leddes af min
följeslagare upp- och nedför flere trappor, tills vi
slutligen stannade och han aftog bindeln.
Jag befann mig då i ett stort högt rum med
gyllene tapeter. Längst fram på golfvet låg något
underligt, som jag i början icke kunde uppfatta hvad
det skulle vara; men för öfrigt var det endast kala
väggarna. Mannen, som fortfarande bar mask för
ansiktet, tilltalade mig nu:
’Innanför detta rum’, sade han, ’är en lifsfänge,
som skall dö strax på stund. Men om han säger sitt
namn eller om du frågar honom därom, skola vi äfven
nödgas afrätta dig.’
I-Ian hade nätt och jämt hunnit yttra dessa ord,
då dörren till det inre rummet öppnades och en
reslig storväxt man utfördes af tvänne andra, alla tre
iförda svarta dräkter och med svarta masker för
ansiktet.
Då den lifdömde fick se mig, glänste det till i
lians ögon, som jag tydligt såg i hålen på masken.
Jag kunde däraf förstå att jag var afsedd att spela
någon rol vid afrättningen, men hvilken? Utom mig
och de tre fångvaktarne fanns ingen mer än han i
rummet.»
Lars öfverfors, i det han yttrade dessa ord, af en
häftig rysning, och det dröjde en god stund, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
