- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
324

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 324 —

Hans uppfattning af kosackernas krigsduglighet
tycktes vara lika allmänt delad af de kringstående
som hans missbelåtenhet med general en chef.

»När man icke har råd att köpa några fattiga
bjälkar till nya kanonbäddningar, kan man så godt låta
bli att föra krig», sade kapten Åberg, som var chef
för artilleriet, i det han föraktfullt höjde på axlarna.
»Om han stannat ännu några minuter, skulle jag lärt
honom de tio budorden både fram- och baklänges.»

»Tror nog det», sade major Krabbe vid karelerna
med ett försmädligt grin, i det han skrufvade sin stora
peruk mera ned i nacken — »men hvarför, för büfveln,
kunde min herre icke hinna med att göra det, då han
var här? — Alla de där högdjuren förtjäna hvad de få.
Hur var det nu, go’ herrar», fortfor han, då
kommendanten tog afsked af dem. »Vi skulle ju känna på
rådmanskosten i dag. Den är, ta mig böfveln, icke
att förakta.»

»Vår unge kamrat», tillfogade kaptenen, »är
själfskrifven i vårt lag. Hvad djäfvulen tjänar det till att
se ledsen ut», afbröt han sig, då Svenske, grubblande
öfver brefvets bortkomst, icke gifvit akt på majorens
fryntliga inbjudning. — General en chef är i sanning
en mycket större nattmössa, så hatt han är, än alla vi
ärliga mössor tillsamman, eller hur, herr kamrat?»

Svenske kunde icke återhålla en min af förvåning.
Det var helt visst första gången som någon räknat
honom till mösspartiet, och han visste ej om han skulle
taga det för skämt eller allvar. Men han hade
föresatt sig att icke uppenbara det mycket fåtaliga parti
till hvilket han hörde, för att icke invecklas i enskilda
trätor. Han tackade därför för bjudningen med en
artig bugning och medföljde stillatigande, då en stund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free