Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han själf funne för godt. Men toge han vägen öfver
Fredrikshamn, kunde han göra honom den tjänsten, så
vida han kom ihåg det, att nämna för generalen en chef
att ryssarne gått öfver gränsen. Svenske, som äfven tog
humör, svarade helt snäft att han skulle följa anvisningen.
1-Ian hade icke hunnit långt från fästningen, då
uppstigande dammoln utefter vägen, enformiga ljud
af trummor och glittrande bajonetter gåfvo tillkänna
en mötande större truppkolonn. Var det den svenska
hären som närmade sig? Då vore hans färd slutad.
Han höll inne sin häst. Men han kunde icke uppskatta
de mötande trupperna till mer än på sin höjd några
tusen man. De hade synbarligen mycket brådtom; ty
soldaterna hade tagit af sig rockarna och gingo i de
långa gula västarna och deras skäggiga anleten voro
böjda mot marken. När de kommo närmare,
besannades hans antagande. De marscherandes matta,
blod-sprängda ögon talade om outhärdliga ansträngningar,
då de blickade upp i drömlik dvala mot den ensamme
ryttaren som bröt deras led.
»Hör hit, min herre!» ropade generalen, som red
i teten för den andra bataljonen i ordningen, »hvart
skall man rida?»
»Till högkvarteret.»
»Hälsa då general en chef att han må ligga stilla
så länge han gitter, ty nu går gamle Wrangel på eget
bevåg och eget ansvar mot ryssen.»
»Hoppas, herr general, att vi andra snart få följa
efter.»
»Gör mans det, unge man, gör mans det. Det
är nog en annan lek, detta, för sprätthökarna och
hatt-junkrarne, än att föra stat på Riddarhustorget och
acorlisera damerna på assembléerna i Stockholm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
