Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 354 —
»Sakta, min unge vän!» återtog denne. »Om man
partout vill dö för fäderneslandet, bör det väl ske så
att någon ser det... Fi donc!... En adelsman låta
spränga sig i stycken i ett dylikt råtthål.»
»Ingen är för god, men mången för dålig därtill!»
sade Svenske, hvars otålighet nu öfvergått till raseri, i
det han drog värjan och rusade honom in på lifvet.
Ett par häftiga stötar och Meijersdorff segnade,
blödande ner på gräsmattan.
"Skynda er, nådig herre», skrek Lars i detsamma.
»De storma redan från alla sidor.»
»Upp bussar på vallen!» skrek Svenske, i det han,
lämnande baronen åt sitt öde, rusade med värjan i
högsta hugg mot några ryska soldater som höllo på
att klättra öfver pallisaden.
Men det var för sent. Det var ingen längre som
följde honom.
Ett regn af kulor som slog smattrande mot
pål-verket, nådde äfven honom och kom honom att falla
"innan han hunnit halfvägs.
Inne i staden rasade striden ännu i flera timmar.
Väldiga flammor ringlade sig upp mot himlen från de
brinnande husen. Det var icke längre en kamp, det
var ett blodbad, där de mördades jämmerrop endast
öfverröstades af segrarnes vilda dryckessånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
