Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 357 —
torget, måste man icke draga på sig polska
buffel-lädersstöflar om man skall gå ut när höstvätan böljar. ..
och hafva två stadiga, handfasta lyktgubbar, som kan
dra’ upp en ur smutshögarne.
»Och så kommer en sömnig hyrkusk», återtog
den andre, i det han blåste upp sitt rödbrusiga ansikte
och slog sin tjocka näfve i bordet, »och då... pladask
ligger man där i mörkret. Nej, hederligt folk kan
snart icke gå på gatorna, utan måste bära sig såsom
kungar och morianer.»
»Gårdsägarne borde åläggas, bror Flåberg, att
åtminstone en gång i veckan sopa gatan utanför sina
hus, så att man’kunde tà’ sig någorlunda fram
nattetid», inföll den tredje i sällskapet, hofperukmakaren
I.udvig Reineke.
»Nattetid? Nej, nu går det igen, sa’ Frodbomskan
om svagölet!» — skrattade slaktaren hest. »Bror
Smedman vågar sig, ta’ mig ock böfvelen, icke ens
att tala om att gå ut nattetid.»
»Minns på Eriksberg, härom da’n? Hm! Icke långt
borta för bror själf», svarade den förre, med en
menande blick på Smedman.
»Det ordet pliktar du för med nio daler, mäster
hårfin», sade slaktaren, i det han på nytt slog handen
i bordet.
»Jag gör en konst i dina dalrar! Hela skrået
känner nog hurudan gnidare du är.»
»Gnidare kan du vara själf och inte jag», sade
slaktaren i det han i vredesmod reste sig från bordet.
»Sakta, go’ vänner», inföll nu Smedman medlande.
»Bror Flåberg är ingen gnidare, det skall vår Herre
veta. När pipbruket gick omkull och jag måste ce-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
