- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
412

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 412 —

också klarligen kan skönjas af brefvet till de
Thessa-loniker, första kapitlet sjette versen, rättvist för Gudi
att gifva honom bedröfvelse igen, som oss bedröfvat.
Må vi därför icke längre fylla vår själ med
klenmodiga tankar utan säga till denne höfvidsman med Josua:
efter du hafver plågat oss, så må vi nu, då vi makten
hafva i våra händer, också straffa dig efter Guds och
Moses’ lag och må sedan Herren plåga dig till den
yttersta domsens dag!»

Biskopens sträfva, härda stämma ljöd med nästan
öfvermänsklig styrka. I den djupa tystnaden
återgåfvos orden af ekot från hvalfven med hemsk
noggrannhet. Likt svar från en högre värld, kommo de ner
öfver församlingens blottade hufvuden. De lyssnande
herredagsmännen funno sig liksom utkorade af högre
makter att sitta till doms öfver den olycklige
härföraren och på honom utkräfva Guds straff. Ingen af
dem tänkte därför på att visa medlidande mot den
unga, svartklädda dam, hvilken i öfvermätt af smärta
lutade sig ned i bänken vid ändan af midtelgången?
Hvad kände väl de femhundrades hjärtan, som
klappade af idel tillförsikt och öfvermod, af det
femhundradeförstas kval? Ordningens stränge öfvervakare,
mannen med det stela, skrynkliga anletet och den
högviktiga minen, som såg hennes djupa rörelse och lade
hennes florsslöja, som fallit ut på gången, innanför
skranket, var troligtvis den ende som närmare gaf akt
på henne.

Stackars Ulrika! Det var ej länge sedan det ej
fanns en ung fänrik i staden, som icke velat böja sig
ända nod till jorden för att få kasta en blick under
förhänget kring din phaäton. Du dansade bland de
främste i kungasalen. Man undrade öfver din friska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free