- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
438

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 438 -

»Vi äro förrådda», hviskade Svenske till Cronhjort.
»Låtom oss så fort som möjligt komma undan, annars
kan hela saken gå omkull.»

»Gif hit din värja skall jag nog hålla populacen
på afstånd», skrek Buddenbrock i örat på honom.
»Forcera dörren, ni andra.»

I det samma hördes tunga afmätta steg från
gränden utanför. Det var tydligen vakten som
närmade sig. Villrådiga sågo de ett ögonblick på
hvarandra. Att göra motstånd skulle vara fåfängt.

Nu gjorde patrullen halt utanför. Ett par starka
slag dundrade mot porten. I nästa ögonblick skulle
de vara förlorade. De hörde hur soldaterna ordnade
sig i förstugan och stötte kolfvarna mot stengolfvet

»Värjan ut» ropade Svenske. »Vi slå oss igenom!

Men han hade icke väl utsagt det sista ordet,
förrän det vardt alldeles mörkt där inne. Denna
förmörkelse kom så plötsligt och oväntad att den fetlagde
åldermannen, som just var på väg att uppstiga på
bordet, för att bättre kunna öfverse stridsfältet,
teg-miste om steget och föll ner på golfvet i sällskap med
icke så få tennmuggar och ölkrus. När oredan, som
häraf uppstod, lagt sig och ljus hunnit anskaffas, voro
de unga männen försvunna.

Nu blef ett idkeligt snokande och spörjande. Men
hvarken mäster Lafont själf eller någon af hans
tjänsteandar visste någonting. Fåfängt sökte den sprättige
krämaren förmå skänkflickan, »lilla Majken», att lämna
några upplysningar. Med den tvärsäkraste min i
världen bedyrade hon, »att om han än hade aldrig så många
skepp i sjön och knöt sin rosett aldrig så högt i
nacken, kunde hon icke rå för att ljusen slocknade när
soldaterna ryckte upp dörren.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free