Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
made sig henne. »Ah, se där unge Svenske»,
utropade han, i det han lutade sig mot fönsterkarmen.
»Det är kusin Liewen han för under armen — man
påstår att det skall blifva ett par.»
Ulrika hade icke på länge hört något om Svenske,
som nu gick förbi utan att kasta en blick uppåt
fönsterna medan han skämtade med fröken Liewen. Kunde
det vara möjligt?
»Se hur han ler mot henne», återtog baronen med
ett ironiskt skratt. — »Vackra Stjernnäs... för en
sådan junker, quelle fortune!»
Ulrika svarade ej. Hvarje ord var ett nålstygn.
I-Iade hon väl rätt att låta en böjelse, hvilken hon ej
fann besvarad, hindra sig från att lämna sig som offer,
då det gällde att rädda faderns lif? I ett ögonblick
insåg hon till sin förskräckelse hvart hennes
själfvisk-het varit nära att föra henne. Blott en enda tanke
upptog nu hennes själ, hon ville döda sig blott hon
kunde rädda sin far.
Meijersdorff såg hennes rörelse, och anade den.
»Om åtta dagar, får jag således kalla denna hand
för min?» sade han i det’han böjde sig ner och artigt
kysste hennes hand.
Ett knappt hörbart »ja», ljöd från hennes läppar.
Därefter föll handen vanmäktig till sidan och hon sjönk
ner på en stol vid fönstret utan medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
