Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Gunnar Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR WENNERBERG. 57
och uppfinningsförmåga i förening med djupgående studier af
klassikerna hafva bildat hans verk till hvad de äro, och de äro
och komma att förblifva en nationalskatt för vårt folk, förstådda
och älskade af en stor allmänhet.
Familjen härstammade från Älfsborgs län och var sedan
gammalt en odalsläkt. Tonsättarens fader, den förste studerade
man af släkten, var jubeldoktor och kyrkoherde i Lidköping
och hade själf antagit det namn, som sonen sedermera skulle
göra så kändt. I hans äktenskap med Sara Margareta Kling-
stedt föddes Gunnar den andra oktober 1 817, den äldste af fyra
syskon.
Efter genomgången skolkurs i Skara tog den unge Wenner-
berg sin studentexamen i Uppsala 1837 och kvarstannade där-
städes hela tolf år. Han studerade först klassiska språk och
naturvetenskap, sedan filosofi och estetik. Det var vid den tid,
då lifliga rörelser genomgingo studentlifvet ; intresset för littera-
tur och konst var varmt och ej mindre för de politiska för-
hållandena. Skandinavismen blomstrade och tog sig uttryck i
dikt och sång, särskildt inom det nybildade sällskapet "Allmänna
sången". Den unge, begåfvade och musikaliske studenten kom
helt naturligt in i den vittra krets, där öfverstinnan Silfverstolpe
ännu förde spiran, och rönte starka intryck af där träffade,
framstående personer, såsom Geijer, Atterbom, Hvasser, Järta
m. fl. Han deltog äfven med lif och lust i det glada student-
lifvet, och det dröjde ej länge, förrän han gaf det en särskild
lyftning genom sina sånger. Likt Bellman en glad natursångare
skildrade den unge Wennerberg på ett naturtroget och humo-
ristiskt sätt det skiftande ungdomslifvet, såsom det rörde sig
omkring honom i sorg och glädje, muntra upptåg och natur-
svärmeri. Musiken slöt sig lätt och lekande till den målande
texten, som han äfven själf författade, och dessa sånger, för-
nämligast de välkända "Glun tärna" utgöra en oöfverträffad
kulturskildring från 1840-talets studentlif i Uppsala. Som fram-
stående sångare utförde kompositören själf på ett ojämförligt sätt
sina sånger med allt det dramatiska lif de kräfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
