Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenske Minder fra Tjust. Anders Eklunds fortællinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
te dän tin, då dä skulle fått liv här i väla, så fäkk dä liv
å hörjde väkkse. Bytta va satt unner e bro ve store väjen.
Då hörde di dä skrike øm nättera där: Bena ä långe, å bytta
ä trång, dra u pinn, pinn, Oli, 011, IZi! Si, ka(r)an bedde
Olle, å kärringa Di. Når di h« hört dä förfärlige skriket i
lång ti, så grov di å fannt e hytte, män dä va ingen ting i
bytta, utan lite traser å søm lite biolever.” „Föj! det var
dog en uhyggelig Historie. Eklund maa fortælle en anden
til Slutning; vi har jo et lille Stykke Vej endnu.” „Ja, så
ska ja tale øm en roman øm dän store kørv.” „Ja, lad os
höre den!” „Dä va førr i tin, så skulle prästen ha en
kørv mä, var gång bönnera slakkte. Dä va en bonne, søm
va ryslitt snål[1], å han ga allti prästen en mykke liten
kørv; män så en gång slakkte han en häst, å så sa han te
hustra: Gör en kørv i dän store’ hästvåmmen! Dä gjorde
ho å la en fuller å gryn. Bonn gäkk mä en te prästen en
sønndasmåran. Prästen tykkde inte søm värst øm en, før
en va så stor, å då han kåm på prädiksto(l)an, så to han
te ingång: Dä ska ja saje er, mine vänner, att måttliger
kørv ä bässt, äntingen han ä ätter okse häller häst. Å nu
ä dä vesst bässt, ja sluter, før si, dä ä into måttlitt, va ja
har talt øm i da, å allt ska ske mä mått! sa skrädda(r)n,
slo hustra mä a(l)na.” „Aa, Eklund kan tro, jeg bliver ikke
træt af at höre.” „Ja, si, øm en bare ha ti te prate, så
skulle ja allt tale øm månge flere spräken; män dä ä blått
klåkka(ijn, prästen å hunn, søm förtjäner föa mä munn.”
Vi var nu naaet til Tyllingo Havo, o g saa tog vi Afsked.
„Ja, far vel, Anders Eklund, og Tak for i Dag! men bliv nu
ikke vred, om jeg fortæller paa Tryk om Besöget i Govik og
alt, hvad Eklund har berettet.” „Nä, før all del, gör into
dä! Va ä dä, søm ä før lite ått en, å lagøm ått tvo, män
før mykke ått tri?” „Ja, det véd jeg ikke.” „Dä ä ett
hämmlitt[2] or, søm en veli ha sagt i førtrone.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
