Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den husitiska anden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
med fina träsniderier samt med tavlor av Peter Brandi,
Böhmens förnämsta målare på 1700-talet. Det forna
myntet, den s. k. Italienska eller Välska gården (Vlasskf dvor),
där Wladyslaw Jagiello valdes till Böhmens konung, är
likaledes ett utsökt konstverk, och hela staden vid den lilla ån
Vrchlice (efter vilken skalden Frida tog sig namnet
Vrch-licky) är i arkitektoniskt avseende den mest karaktäristiska
och stilfulla av Böhmens städer, som i allmänhet ha en
säregen historisk prägel genom de stora torgen, de
knaggliga, slingrande gatorna och de små stenhusen med
underliga fasader och tunga portar.
Men runt omkring i den bördiga näjden skönjas ännu
spåren av de stormiga husitfäjderna. Allhelgonakyrkan i
Kostnice (benhuset) har sin mycket rymliga krypta från
golv till tak fullproppad med tiotusentals dödskallar och
benknotor, som hopstaplats till pyramider, uppradats till
sarkofager och grupperats som ljuskronor, kors, ornament
och vapensköldar. Denna ohyggliga rikedom på de dödas
ben kom sig närmast av den lustiga omständighet, att
en from abbot en gång hade strött ut på kyrkogården litet
mull, som han hade hemfört från en jorsalafärd, och detta
hade naturligtvis till följd, att så många som möjligt ville
bli jordade där. Vissa år lär det ha forslats ända till
30,000 lik till denna huvudskalleplats. Hål i pannbenen,
krossade käkar och andra märken av yttre våld skvallra
dock om att skilsmässan från livet icke varit alldeles
naturlig, frivillig och plågfri. Under husitkrigen, då de
tysksinnade bergsmännen stodo på käjsarens sida mot den
rebelliske Zizka, blevo alla husiter, som kommo i deras
händer, levande begravna i ett schakt, som spefullt benämndes
»Täbor». Och det lönade sig, ty det betalades ett
silvermynt för varje husitisk krigare, som där levande begravdes,
men ända till fem silverpängar för varje utrakvistisk präst.
Och i Kuttenbergs museum förvaras bland andra rariteter
en korg, vari den år 1621 avrättade »kätterske» riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
