Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Käjsar Rudolfs skattkammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
ken vi ofta få tillfälle att återkomma, enär han har meddelat
åtskilligt om svenskarnas framfart i Böhmen, berättar
följande anekdot om Rudolfs lejonbur. Då ett turkiskt
sändebud vid en uppvisning av de vilda djuren hade skrutit med
att turkiska ädlingar vid sådana tillfällen plägade bedja
sultanen om lov att få kämpa med ett lejon eller en tiger, hade
Rudolf varit svarslös. Men då trädde en tjechisk riddare
Hannibal fram, bugade sig för majestätet och dödade sedan,
med vederbörligt tillstånd, djurens konung utan annat vapen
än sitt handspjut.
Denna anekdot erinrar ju en smula om Schillers
»Handsken». Schiller, som ett par gånger besökte Böhmen,
torde knappt ha hört talas därom, och han citerar ju såsom
sin sagesman S. Foix’ »Essay sur Paris», där den
ifrågavarande scenen mellan riddar Delorges och den spotska
jungfrun Kunigunda skulle ha försiggått vid Rue de Lions i
Paris under Frans l:S regering. Emellertid inträffade under
Rudolfs tid i Prag ett fall, liknande episoden i Schillers
»Handsken». Detta läses i den mycket digra och högst
intressanta bok, som under titeln »Grewel der Verwüstung
des menschlichen Geschlechtes» (Ingolstadt 1610) hade till
författare den redan omnämnde Guarinoni. Det är ett slags
kulturhistoria i anekdotform, innehållande naturlära,
hälsolära och sedelära med en mängd praktiska råd rörande diet,
åderlåtning, bad, äktenskap o. d. Guarinoni skriver däri:
»För några år sedan har en märklig historia i Prag
med tystnad förbigåtts, som dock sedan blev bekant för
många. En italiensk ädling var förälskad i en fager böhmisk
jungfru, men hon brydde sig föga om honom. Han
spejade överallt efter henne, och en helgdag erfor han, att hon
gått ut bakom slottet över broarna till lejonburen, som
ligger ej långt därifrån, för att med sin moder se på djuren.
Han gick därför dit upp på kullen, varifrån man kunde
blicka ned på lejonen, och väntade där på jungfrun. Då
hon blev honom varse, vände hon sitt ansikte från honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
