Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Vita berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
fromt uppfostrade Kristina hade drömsyner och himmelska
uppenbarelser, och Komensky trodde blint på hennes siande
förmåga — bland annat hade hon förutsagt Wallensteins
ofärd. Då hon 1629 fick ett slaganfall, så att hon ej kunde
röra lemmarna, hörde hon flera nätter å rad bultningar och
knackningar, varav hon anade sin omedelbart förestående
hädanfärd. Komensky var ock närvarande vid hennes
dödsläger, men såg då till sin fasa, huru hon reste sig upp och
sade: »Jag har redan varit där uppe hos min Herre, men han
befallde mig att återvända till jorden och hugsvala de levande
med hans välgärningar.» Det hölls en
tacksägelsegudstjänst för hennes återuppståndelse, men på en synod beslöt
Brödraförsamlingen att hålla saken hemlig. Likaledes beslöt
man att förtiga Kristina Poniatowskas profetior om att
Gustav Adolf av Sverige skulle bliva det tjechiska folkets
befriare.
Då hon dog (1644), övertogs hennes siande roll av
den tvetydige Mikulas Drabik, Komenskys kamrat från
skoltiden, vilken försäkrade, att »Böhmens befriare skulle komma
både från väster och öster». Han avrättades efter
deltagande i ett ungerskt uppror, som de protestantiska
ädlingarna Zrinski och Frangipan anstiftat, och det råkade tima
nästan samtidigt med att Komensky drog sin sista suck i
Amsterdam år 1671.
Men profetiorna om Böhmens befrielse gingo ej i
fullbordan. Komensky utverkade för sina förtryckta trosfränder
intet, då han kastade sig för drottning Kristinas fötter och
»vid Jesu Kristi sår besvor henne att icke alldeles övergiva
dem, som lida för Kristi skull». De svenska segrarna efter
Gustav Adolfs död främjade visserligen protestantismens
ställning i Europa, och Westfaliska freden bekräftade i
princip den evangeliska trosfriheten. Men Böhmens politiska
och religiösa sak var oåterkalleligt avgjord — dess öde
hade redan beseglats på Vita berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
