- Project Runeberg -  Svenska minnen från Böhmen och Mähren : kulturhistoriska skisser från trettioåriga kriget /
134

(1910) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Belägringen av Brünn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134

skap .... Man berättar snygga historier om vad som
passerat mellan svenskarna och Rakoczys ungrare. De senare
ha nyligen i en by nedgjort ett trettiotal svenska soldater
och presenterat deras avhuggna huvuden för Dorstensohn,
som om de begått en heroisk handling genom att döda

käjserliga soldater.....»

Det i kulturhistoriskt avseende intressantaste aktstycke,
som vi äga från denna tid, synes mig vara ett på tyska
skrivet brev, som en sjuk svensk officer skrev från fältlägret
vid Brünn under belägringens allra sista skede, omedelbart
efter stormningen den 15 augusti. Brevet blev dock aldrig
avsänt, utan hamnade i S:t Thomas’ klosterarkiv i Brünn
och trycktes av Clem. Janetsek i »Notizen Blått» 1893. Det
återgives här nästan oavkortat i ordagrann översättning, och
för bevarande av den stilistiska tidsfärgen hava de
mestadels lättfattliga utländska låneorden bibehållits:
»Synnerligen ärade och förtrogne broder!
En musketör har sett mig i mitt usla tillstånd och
lämnat mig min herr broders kära brev av den 15 dennes,
varav jag har erfarit min herr broders åstundan att få höra
goda tidender om mig. Och detta ville jag gärna meddela
min herr broder, liksom icke blott jag, utan ock vi alla
längta efter sådana. Men jag måste tillstå, att vår lycka har
vikit ifrån oss och att Herren vår Gud har visat oss, att
Han, icke vi, leder kriget, att Han regerar krigslyckan och
låter spillrorna av våra nesliga exorbitantier falla på oss,
samt att vår välfärd icke längre vilar på mänskliga krafter.
Hans excellens herr fältmarskalken är mycket perplex och
bedrövad över denna olyckliga belägring, undskyller sig
med andra högre officerares ofruktbara progresser och
beklagar allra mest, att han icke genast har förstått sin lycka,
som den simpla pöbelns affektion i dessa länder givit honom,
i en sak, där förstånd var erforderligt. Han går omkring
som en skugga på väggen. Hans hittills ådagalagda
hövlighet och diskretion har övergått till sådan otålighet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svminnen/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free