Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tjechiska sägner om svenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
blev ogiltigt) eller ock uppvisade de samma antal ögon eller
nummer. I förtreten tog svensken ett tennstop och
slungade det mot Frälsarens ansikte. Men si, blod sprutade
fram ur dess ögon, och fläckarna därav voro länge synliga
på väggen. Ännu mer uppbragt, sökte svensken med en
kniv skära sönder ansiktet, men huru mycket han än
ansträngde sig, kunde han ej förstöra tavlan. En tjänstflicka,
Dorota Skalikovå, som icke längre med lugn kunde åse
nidingsdåden, sprang fram och ryckte till sig den heliga
tavlan. Svensken måttade då ett svärdshugg mot hennes
huvud, men hon böjde sig undan och såsom genom ett
under blev svärdet fastsittande i väggen. — Alldeles utan
grund är denna sägen icke, ty år 1675 uppsattes ett långt
protokoll, undertecknat av en dekan, en syndikus och en
rådsherre i Chrudim, vilka omständligt redogjorde för den
underbara tilldragelsen och styrkte den genom intyg av
trovärdiga män, som hade hört Pfeifer omtala detta under!
Och får man tro den lokala traditionen, skulle denna tavla
vara densamma, som nu står på högaltaret i Chrudims
dekanatkyrka, dit den flyttades från ett mindre altare på
befallning av käjsar Josef.
Huru mottagliga även stadsmyndigheterna på den tiden
voro för vidskeplighet, och med vilket allvar de behandlade
löjliga bagateller, framgår av följande utdrag ur staden
Rosenbergs rådsprotokoll den 25 juni 1640, så lydande: »Vi
borgmästare och råd i greve Buquois stad Rosenberg i
konungariket Böhmen intyga härmed offentligt, att på vår
borgarinna Ursula Straussin två horn för sju år sedan hava
vuxit fram på det högra örat och att hon haver burit dem
i tre år. Enär hon blygdes att visa sig med dessa horn
för folket, bad hon vår borgare, slaktaren Hans Behm, att
han skulle skära av dem. Då denne ej ville göra det, bad
hon Christofer Timasch i Gollowitz, att han skulle rycka
bort dem med hästtagel, ty han hade förut hulpit mången
på detta sätt. Men då hon på grund av sin höga ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
