Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning. Pommern som svensk-tyskt rikslän under 1700-talets senare hälft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
miska angelägenheter, skulle eljest rådgöras med
borgarutskottet. Detta bestod här af 50 personer, 36 köpmän och
14 åldermän för de fyra skråna (skräddare, skomakare,
smeder och bagare). I verkligheten uppnåddes dock aldrig
detta antal“.
Femtiomännen kunde göra magistraten eller landsfursten
föreställningar och utbedja sig vissa förordningar. Däremot
fingo de ej blanda sig i riks–, krets– eller landssaker eller
fordra berättelse därom af magistraten.
Äfven i de mindre städerna återfunnos de båda
grundläggande korporationerna: rådet och borgarutskottet.
Wolgast t. ex. hade en magistrat bestående af två borgmästare,
två kämnärer, tre rådsherrar och en sekreterare.
Borgarutskottet bestod af 25 personer. Barth hade ett
borgarkollegium på 12 personer, Grimm ett på 10 och Tribbsees
ett på 16 0o0. s. v. Dessa orters myndighet i afseende på
domsväsendet och finanserna var dock ej så stor som i de
båda största städerna. Regeringen tillsatte här stadsdomare.
Sociala förhållanden.
Man kan i Pommern egentligen ej tala om mer än trenne
olika stånd: adel, borgare och bönder. Prästerna kunna
nämligen ej i något afseende, hvarken politiskt eller socialt,
anses ha intagit den ställning, som skulle berättiga dem
till att uppföras som en särskild samhällsklass. Adeln
bestod af innehafvarne af de stora länsgodsen; dess privilegier
gingo 1 hufvudsak ut på följande:
1) Den hade rätt att infinna sig på landtdagarna och att
1 distrikten hålla konvent samt att ur sin midt utse tre
landtråd.
2) Den åtnjöt en viss frihet från kontributioner och hade
tullfrihet för hvad den till eget behof införde.
3) Den hade rätt att lägga vissa pålagor på sina
under
1 Se Helfritz, a. a., sid. 22. Om 50–rådets närmare
sammansättning: ibid. och Gesterding, a. a. II sid. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
