Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen: Statskuppen 1806 - V. Omdömen om statshvälfningen. Öfverändakastandet af Gustaf Adolfs verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
som borgare. Direkta uttalanden af män ur dess led
föreligga ej. (Jag bortser nämligen från bondeståndstalmannens
tal inför tronen under landtdagen.) Men det ligger nära
till hands att erinra om det mottagande, Gustaf Adolf några
år senare erhöll, då han som afsatt färdades genom landet.
Den “adoration“, som då visades honom af “pöbeln“, och
som så förvånade hans följeslagare, Skjöldebrand!, kanske
ej endast berodde på bristande insikt hos dem, om hvad
han egentligen gjort landet till skada, såsom Skjöldebrand
trodde, utan fastmer på en känsla af, att man i honom
förlorat en konung, som ville menige man väl och
skyddade honom mot öfvergrepp från junkrarnas sida ?.
Det är redan omtaladt, att den 1 aug. 1807 svenska lagens
införande officiellt uppsköts till den 1 sept. 1808. Orsaken
var naturligtvis den franska ockupationen, som kom emellan,
och hvars längd naturligtvis ej kunde beräknas. Faktiskt
måste uppskofvet bli på obestämd tid. Denna ockupation
arglose Personen irre zu leiten, nicht unterrichtete zu
beunrubigen, ja wohl gar die öffentliche Meinung umzustimmen und nach
ihrem Dänkel zu lenken: so werden selbige nachdriäcklich
hiedurch ermahnet sich dessen von jetzt an zu enthalten“ –.
Sonnenschmidt, a. a. I, sid. 355.
! Skjöldebrand : Memoarer, del IV, sid. 21.
? De la Gardie berättar i bref till Toll den 24 juli 1806
följande, som må anföras i detta sammanhang. Etfter
författningsändringen ville Tibell, som ju varit den egentlige upphofsmannen
därtill, att tacksamhetsadresser skulle inkomma från landet. Han
vände sig till tribunalet genom öfveradjutanten Melin, som lät
sin svärfar, Mählenfels, väcka förslag därstädes om aflåtandet
af en dylik adress. Tribunalet förklarade sig emellertid ej
känna till den svenska lagen och ville ej blanda sig i politiken,
hvilket det förmodade, att K. M:t ej skulle med välbehag åse.
Genom hotelser dref dock Tibell sin vilja igenom. Men då fråga blef
om afsändandet af en deputation, och Gustaf Adolfs samtycke
begärdes, förklarade denne, att något sådant ej vore passande
för tribunalet, som hade att befatta sig med lagskipningen och
ej med landets styrelse. – De la Gardie tillägger, att han hade
anledning tro, att Tibell handlat alldeles på eget bevåg. Tollska
Saml: L. U. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
